Om oss

Jag har alltid gillat djur. Trodde att jag skulle bli veterinär men blev lärare och fyrbarnsmor. Familjen idag består utöver hundarna av 4 barn, varav två utflugna med pojkvän respektive flickvän, två hemmavarande döttrar med eller utan pojkvänner, en fågel (Pippin), chinchillan (Per Henning), två katter (Melody och mamman Saffran) samt Marie (jag ) och maken Peter. Under det sista året har familjen utökats med burmillakatten Samana och burmakatten Cindy.

Våra hundar: Daisy är en brun storpudel. Glad och pigg, kärleksfull och busig som en pudel ska vara. Chloe är en vit storpudel som älskar att leka med Daisy och Nicki. Chloe flyttade till sin foderfamilj i juli och hon har utvecklats fantastiskt som ensamhund. Chloe är en väldigt rar och behaglig hund.

Nikita (Nicki) är Daisys dotter som föddes i maj-19. Nikita är ett litet yrväder som är tuff, busig och kärleksfull. Nicki håller Daisy igång! Nicki är väldigt smart.

Vår andra fodertik är Nickis syster Lotta (Rosa) som flyttat till sin pappa Dito. Hon var kullens vilding och hon har hamnat i helt rätt familj. Lotta tränar mycket med sin matte, och kommer att börja tävla snart.

Tankar: Målet vid avelsarbetet är självklart friska och trygga hundar som fungerar i alla situationer. 
Valparna klättrar gärna upp i famnen själva, men de behöver hjälp att inte ramla ner.

Till mina valpköpare, några tankar om hund

Jag kommer ihåg när jag skulle skaffa min första hund. Min svåger hade en rottweilertik som var helt underbar. Jag letade ganska länge och fick kontakt med flera uppfödare, som hade olika synpunkter på hur valpköparna skulle vara. Dels skulle man ha haft hund tidigare och dels skulle man bo nära. Jag var ganska irriterad då, men nu som uppfödare känner jag mig tryggare när en valpköpare redan har erfarenhet som hundägare, det är ju ganska mycket jobb med att ha hund. För mig blev det ingen rottis då, för den uppfödaren ville hellre sälja till någon som bodde nära (kom hon på två veckor före leverans). Jag blev besviken och började istället försöka få tag på en storpudel – men då fick vi ett erbjudande om en rottistik från svågerns uppfödare (hon var 14 månader och hade C-höfter), det var en alldeles fantastisk hund, men det kunde ju inte bli några valpar! När hon var 9 skaffade jag äntligen en storpudel, Daisy (Frihamras Moonlight-Ubby), och sedan kunde jag till slut också få mina valpar och starta min kennel. 

Min bruna Daisy har fått två kullar, men Chloe är inte hennes dotter. När den första kullen föddes hade jag planerat att behålla en tik, jag ville ha två hundar och rottweilern hade fått somna in vid 11 års ålder (juvertumör). Det blev ingen tik i den kullen, så jag köpte en vit storpudeltik, Chloe. Ett år senare fick Daisy sin andra kull och då skulle jag behålla en tikvalp i alla fall. Men plötsligt räckte antalet valpar inte till, för valparnas pappas ägare ville ganska plötsligt ha en ”vild valp” att tävla med och jag hade två sådana, en till mig själv och en till en äldre dam. Då insåg jag att en lösning var att låta Chloe flytta till den äldre damen (som hade förlorat sin förra storpudeltik ungefär samtidigt som valparna föddes, och helst inte ville ha en valp). Med facit i hand kan jag konstatera att det var ett väldigt bra beslut! Alla människorna blev nöjda, hundarna fick det riktigt bra och jag är helt belåten med två hundar just nu!

Min Chloe, eller Art Attack Just a Touch Of Love, passar i sitt stamtavlenamn; Just a touch of love. Hon är en glad och trevlig hund som bäst beskrivs med ordet rar, tycker jag. Hon är som pudlar är mest, alltid pigg på allt som händer,  social och alltid med. Dessutom är hon en bra mor till sina valpar.

Min plan var att ställa ut Chloe, men det fungerade inte så bra med pälsen, det var helt enkelt för mycket för fodervärden och sedan kom tovåldern, Daisys andra valpkull och covid emellan. Hon var anmäld till den sista utställningen innan allt stängdes ned, men den blev inställd.

Chloe är inte så stor, hon väger ca 17-18 kg (Daisy väger ca 22 kg). Chloe är som storpudlar är mest, glad, pigg på allt som händer, tycker om andra hundar och människor, leker gärna med sin kompis Nicki (min tik från Daisys andra kull). Chloe bor i vanliga fall hos sin foderfamilj där hon får gå långa skogspromenader.  Det har fungerat bra för Chloe att vara fodertik, hon kommer ofta hit och hälsar på för att leka och bli friserad, och hon trivs bra med mina båda andra storpudlar. Chloe har inga allergier eller andra problem, hon är helt enkelt bara fin och en trevlig hund. Det enda ovanliga med henne är att hon helst ligger och äter! Nu när Chloe är här hemma är min Daisy utlånad till Chloes matte, och det fungerar helt fantastiskt bra! 

Valparnas pappa, Chrikjell´s Orup (kallas Darin)  är trevlig och snygg. Hans far är Nordisk champion, själv är han Svensk Juniorvinnare 2019 (sedan blev det covid..). Jag har bara träffat honom två gånger, men jag upplevde honom som väldigt social och fin.

Chloes valpar är redan tre veckor! De blir allt snabbare och nu har tre av dem kravlat ur valplådan i sovrummet, så det är snart dags för dem  att flytta till hagen i köket på dagarna.

Jag tycker att jag redan kan märka olikheter i temperament hos dem. De har allt mer koll på vad som händer omkring dem och de har börjat ”springa” och hoppa lite! Jag tror att valparna har potential att användas till det mesta. 

När det gäller pudelns päls, så är den alldeles fantastisk-när man tar hand om den rätt. En fördel är ju att pudeln inte fäller! En annan fördel är att pälsen är så skön! Om man badar och fluffar (rakfönar pälsen) är hunden som ett stort gosedjur! Gosedjursaspekten stämmer även på pudelns kropp, jämfört med rottweilern så är pudeln mer ”kattlik” på så vis att den formar sig efter sin plats (till exempel i knät på mig eller (hm) i sängen). Pudeln är liksom mer följsam i kroppen. Min Nicki vill gärna sitta i knät!

Om man håller pudeln i lång päls är det en hel del jobb, men om man väljer kortklippt är pälsvården lätt, och då har man ju fördelen att hunden inte fäller- och inte drar in skräp med pälsen. Nu är Chloe ganska kortklippt. Jag rakade det mesta till 19 mm, förutom nos och tassar som är riktigt kortsnaggade. Då är det bara att duscha av henne om det behövs, torka lite med handduk och så är det klart. 

Mitt råd är att om du ska prova att ställa ut en pudel så är det bra att göra det före ett års ålder, före tovperioden. Valppälsen är jättelättskött! Sedan händer något plötsligt. När tovperioden börjar är det viktigt att bada och föna hunden flera gånger i veckan- för att inte tovor ska bildas. Om man inte vill göra det är det bäst att klippa ned pälsen rejält när tovperioden börjar och hålla pälsen kort tills den gått över (det tar ungefär 1 år). Det finns ju en massa pudelägare som klarar av att hålla pälsen lång och tovfri, men jag är visst inte en av dem! Min Nicki (2 år) har lång päls nu, jag ska försöka ställa ut henne när det går. Jag brukar bada hundarna ungefär en gång i månaden och göra ordentlig pälsvård då. Det är för sällan för att hålla hunden i utställningstrim, men det fungerar bra till vardags. Ju kortare päls, desto mindre arbete!

Man behöver ha en ordentlig klippapparat, oavsett frisyr. Jag blev rekommenderad att antingen köpa Oster eller Andis. Man kan använda samma skär till (de flesta av) dem. Jag använder Biltemas trimmer till nosen (och oftast även till tassarna). Den fungerar bra och är prisvärd (329 kr nu tror jag, vilket är mindre än vad ett trimskär kostar).